Justin Bieber, vilken softis  schyst kille.
Mina mellanson tycker han är bra och cool och när han (min son, inte Justin) sveper in genom dörren med sin kompis lagom till middag, säger de att de träffade pappa i trappan och han sa att de kan få se en videa på You-tube med Justin Bieber.
Ja ja visst, jag är så generös och snäll i kväll, sätter mej inte på tvären, visst får ni det!
"As long as you love me" ska det vara, nu kommer lillebror som är 3 och vill också titta, han gillar  Justin Beiber, han pratar faktiskt väldigt mycket om honom.
Videon är som en spelfilm och visar sej i slutet bli både våldsam och blodig, Justin blir nedslagen av sin flickväns pappa och bloden rinner från hans ansikte.
Jag kommer liksom av mej, jag stänger inte locket på datorn förens det redan är slut. Min 3 åring är märkbart tagen, han har aldrig sett nåt liknande.
Jag känner mej dum, vad ska jag säga nu. De undrar förstås, vad var det som hände? Dog Justin? Varför gjorde pappan så där?
Jag skulle ju aldrig låta dom se en film som var så här, men det verkade så oskyldigt från början med en musikvideo.
Jag blir arg på barnens pappa och på mej själv.
Inser under en kort sekund allt de har framför sej av hårdporr, våldsfilmer och slagsmål.  Åh, om jag kunde skydda dem från all världens skit som de bara längtar efter!
För att få ett snällare avslut kollar vi på en video till, nu är det trevligt, Justin har fest i en pool och filmar sej själv med en handkamera, "Jag behöver bara beauty and a beat" sjunger han.
"Va många kompisar han har!" säger min son.
" Jag är Justin" säger 3 åringen. " Nej, det är jag!" Nej, jag!"
Det är massa snygga tjejer med " Är det hans flickvän?" undrar dom. "Hon är jättesnygg".
Jag försöker vara lite politiskt korrekt genom att säga " Det ser ju ut som en kille, det är nog en pojke det där (om flickvännen)"
Nä, aldrig, det vill de inte höra talas om. " Justin kan nog inte simma! säger jag. " Va säger du? Det är klart han kan!"
Och när jag står och diskar sen efter maten får jag en flashback till min tid med "Mitt livs novell" 1986-87 ungefär. Jag köpte varje nytt nummer, jag kunde inte sluta läsa, fast jag mådde såååå dåligt av det! Alla hade det så perfekt i mitt livs novell, de VAR perfekta och det var ingen tvekan om att alla killar ville ha tjejerna som det handlade om.
Jag jämförde mej med flickorna i mitt livs novell, som inte ens fanns.
Jag vill inte att mina barn ska jämföra sej med Justin Beiber och tycka att han är bättre. För det spelar ingen roll om jag säger "Du är mycket finare än Justin, hans liv är inte bättre än ditt, han är inte lyckligare än du!"
De kommer ändå inte tro mej, dom vet hur det är.