lördag 13 oktober 2012
Sten
Sten, har du sett stjärnhimlen i oktober i Stora Moren? Den välver sej som ett glittrande tak över huset, och gör sej så vacker som den bara förmår. Jag står där under och gapar med nacken böjd. Jag tänker på dej och när en stjärna faller, för det händer faktiskt just precis, då tvekar jag inte, min önskan är att få träffa dej igen. Vart det nu skulle vara? Jag kanske inte tror på sånt längre, men jag hoppas ändå att min själ får flyga med din, i en paradisisk dröm, någon gång, någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Berätta om Sten! Vem är han som du vill flyga med?
SvaraRaderaKram!
En finaste gammal man som växte upp i vårat hus och som jag lärde känna förra sommaren. Han blev 92 år, så det var dags att gå....
SvaraRaderaJag önskar att jag åkt till honom fler gånger, spelat in, fotat honom mer, frågat mer! Åh, det önskar jag! Men jag är glad för att jag hann träffa honom alls, iallafall... Nu hann jag inte dit, hade velat hålla hans hand och se honom en sista gång, han dog dagen innan vi åkte.
En riktig fining!
Ja, honom har du berättat om förut. Varför hinner man aldrig ta tillvara på allt det där man skulle vilja? Jag känner igen det så väl. Jag tror att ni ses igen.
RaderaJa, det är inte roligt att inse att man ville en massa och sen är det plötligt försent! Men det kan bli en påminnelse om att göraandra saker som fortfarnade är möjligt... typ träffa de där gamla människorna...
SvaraRadera