Allt som varit viktigt hela sommaren börjar långsamt blekna i samma ögonblick som fötterna nuddar perrongen. Här är staden, varje millimeter styrd och kontrollerad av människor. Pizza hut, resväskor med rullhjul, små små hundar. Jag har tänkt på höhässjor på tågresan från söderbärke, på vart hönshuset ska stå nästa sommar. Så långt borta det är från stadens varma asfalt. Men jag är DET, jag föddes med gener från torpare och lantisar ( det gjorde väl alla föressten) och dit längtar jag hela mitt liv..... Jag kommer snart tillbaka Stora moren, jag måste bara åka till spanien några dagar med mina barn för de har spanska gener.
Hasta luego!
Jag tycker att det räcker med att ha varit borta från stan ett par dagar så känns allt så skrämmande och stökigt. Vi var nere hos kompisar som hyr ett torp på vischan utanför Katrineholm. Underbara dagar hade vi och barnen frågade inte ens efter TV. Jag tänkte när vi var där att det här skulle räcka. På nedervåningen en hall, ett litet kök och en storstuga. Där uppe två stora rum. Så enkelt mycket skulle kännas. Ha det så fint i Spanien, Klara!
SvaraRaderaKram!