En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
torsdag 31 maj 2012
Det slår aldrig fel.
Kvällen innan jag ska överlämna min äldsta son till sin pappa efter 2 veckor hos oss, kommer en krampaktig sorg över mej, som ett mörker, som en gråt.
Aldrig, aldrig vänjer jag mej.
Precis som det ska vara, Klara! Jag kan inte ens ana hur det känns, men jag kan tänka mig att du oftare än jag blir påmind om att vi bara har dem till låns, våra barn.
Precis som det ska vara, Klara! Jag kan inte ens ana hur det känns, men jag kan tänka mig att du oftare än jag blir påmind om att vi bara har dem till låns, våra barn.
SvaraRaderaStor kram!
Mirja