Med ledsna ögon

Det är storm i Skåne.
jag kommer inte hem med flyget som jag bokat.
Jävla skit, jag orkar inte längre.
Bryter ihop i telefonen hos SAS för att planet är inställt.
Jag vill ge allt, men nu har jag inte mer.
I den mörka natten i bäddsoffan som är för kort i rummet där jag såg på V
ensam med min bror för 25 år sen,
ser jag mej själv som ett behövande barn som vill ha sin pappa,
att han är den enda vuxna person som älskar mej.
Men jag vet,
jag är själv vuxen, jag måste se efter min lillainutiflicka ensam.
Fan va det blåser!
Rutorna skallrar, röken blåser inåt, hunden vill inte gå ut och pissa.
Ta sej samman och orka i 50 år till.
Varför?