Nu älskar jag Maria Montazami.
Hur gick det till?
Jag såg henne på tv i ett feelgoodprogram där hon
pratade med släpig Västeråsdialekt och dukade bordet med
linneservetter. Hon var så moderlig och genomgod, jag ville ha henne
som mamma, eller jag ville bli henne!
Rik och skön och inga problem och allt bara brabrabra.
Något slags barbieideal som jag plötsligt bejakar!
Härligt!
Eller småsjukt?