20 dagar senare.
Jag är pollenallergisk.
Vad är mening med att vara allergisk mot naturen?
Jag menar den egentliga meningen.
Nu när allt börjar spritta, då blir jag och alla andra allergos
helt spaka och trötta.
Precis tvärtemot,
mot vad man borde.
Jag vägrar acceptera.
Prövar ikväll att lägga tallbarr i vatten för att dricka i morgonbitti, det ska visst hjälpa.
Fösöker sluta äta vetemjöl.
Senare när björkarna savar, tappa på sav och dricka varje dag.
Ta antihistamintabletter.
Astmaspray.
Skölja näsan.
Skölja håret.
Stänga fönstren.

Hänga ut med fjortisar

Imorgon ska jag åka med min sons klass till dokumentärfilmfestivalen Tempo i Stockholm.
Jag ska spendera dagen med ett gäng 14-15 åringar och hålla reda på att de alla kommer fram och in i biosalongen.
14 åringar är ganska oförutsägbara och ombytliga, om det inte var för att jag själv var 14 år en gång skulle jag nog inte förstå mycket av deras beteende. Det är knappt att jag gör det ändå. Denna oförmåga till kommunikation, denna inåtvända egotunnel de tycks vandra i, hur dealar man med den?
Jag minns att jag råkade höra min egen pappa när jag var fjorton, prata med sin kompis om mej. Pappa suckade och sa "ja vafan ska man göra? Hur jag än beter mej är det fel."
Deras tystnad av samförstånd gjorde ont i mitt hjärta. För jag kunde inte annat! Jag var tvungen att stänga ute honom och sätta upp en mur av skydd. Mot vad? Nåt som höll på att ta form där inne, någon slags integritet antar jag. Det ska jag komma ihåg när jag vankar här hemma utanför min tonårings dörr och undrar hur man tar sig in.
och i morgon ska jag vara snäll.

Gympa is the shit

Kära lilla sida i rymden!
Jag är ledbruten, heter det så?
Som om någon slagit mig med en kavel över hela kroppen, eller som om jag rullat
ner för en slalombacke tio gånger om.
Jag har varit på gympa!
Det jobbigaste jag gjort sedan jag födde barn för 6 år sen.
Men ack så skönt att bli helt genomarbetad!
Ca 30 personer som gör olika stationer av svettiga övningar, påhejade av en
hardcore pensionärs-tränare. Lite masspsykos känsla.
Det här ska jag göra varje vecka tills jag faller död ner!

Vilken provokation.

Vinternatt

Jag är så uppskruvad, kan inte sova fast jag är dödstrött.

Ligger och läser på natten fast jag borde släcka lampan för länge sen. Ögonen blöder och ser i kors, men kan inte sluta läsa.

I natt är det Mattias Alkbergs samlade dikter "Vart ska vi det vet jag men när är vi framme", som jag beställt från bokhandeln men egentligen inte har råd med, för jag tjänar så dåligt med pengar.

Och dikterna står staplade sida upp och sida ner och jag vill liksom sluka allt i ett enda insug, för att få grepp om helheten. 

Så tänker jag på mina egna dikter och tycker de liknar Mattias Alkberg på nåt naivt, blottad vis. Fast jag inte vågar visa mina eller läsa dem.

Men sömnen infinner sig inte, även sen jag slagit ihop pärmarna och släckt. I hjärnan snurrar orden som småfåglar, jag sträcker ut en lealös hand och försöker fånga nån.

Det blir

Knäskålar

Fartyg

Jämnmod 

Utflykt

På visit i Malmö. Allt tycker jag om här! Bästa billiga falafel vid möllevångstorget, öl på simpan, barock frukostbuffe, husfasader, måsarnas skri, havsvindar, folk som virvlar förbi i den lilla snön. Inspirerande storstad långt bort från skogarna i Bergslagen dom jag känner mej så besläktad med.

Imorgon åker jag snälltåg hem till vardagen.

Bästa kaffekoppen

Den här koppen köpte jag på en loppis i Frankrike. Kantstött med lite ingrodd smuts i det kantstötta, kändes den som det mest gedigna loppisfyndet.

Kanske köptes den från början av en tjock fransk husmor, som serverade kaffe eller te i många såna här koppar på söndagarnas kafferep.

100 år senare drar jag i lite as-starkt kaffe, mycket skummad mjölk, sist en liten sockerbit.

Det bästa en kan ha en mulen lördagsmorgon!