Middag klockan 6

Idag är det hallelujaunderbart! För barnen sover och klockan är bara 8.
Jag är så diciplinerad när jag är själv med kidsen, liksom förutseende.
Medans de kollar på Bolibompa gör jag iordning nappflaskan så den ska vara klar precis när programmet är slut.
Då blir det inga minuters glapp emellan där någon kan få för sej att sätta igång nåt.
Nu breder en vuxen tystnad ut sej och lägger sej som en filt över mitt sinne.
Va farao ska jag göra nu? Jag får nästan lite ångest för att alla andra är på fest och sitter i gräset och pratar meningslöst prat som ingen kommer komma ihåg imorgon , jag vet ju att jag inte missar nåt!
Men ändå... man vill ju va där det händer.

Jag och min familj

Jag har hört om människor som blir utbrända av att vara hemma med sina barn.
Är det när man blir helt uppstressad av att bara göra frukost?
Jag kanske ligger i riskzonen.

Lidande

Världen brinner!
Det finns ingen rättvisa! Det är så mycket lidande med att vara människa.
Hur kan jag verka för att sprida ljus istället för mörker och ondska?
Idag läser jag om systematiska våldtäkter i krigsdrabbade länder, jag vill skrika
rakt ut! Varför skapar vi världen med så mycket ont?

Kära liv!
Jag älskar en slö söndag när allt flyter som honung och alla runt omkring flyter i samma tempo. Solen växlar med gråa moln och det är just så vackert som det bara kan vara mellan hägg och syren. Varför föddes jag?

10 dagar i min hjärna

Det har varit något fel på bloggen i flera dagar, jag har inte kunnat skriva, nu verkar det fixat här kommer nytt inlägg.

Efter 10 dagar utan socker känns det helt annorlunda i både sinnet och kroppen. Dels märker jag att jag inte är lika hungrig som när jag föder mej själv med choklad och kakor några gånger om dagen och mitt humör känns mycket jämnare, inte lika irriterad, arg och trött.
Sötsuget kommer efter varje måltid eller när jag börjar känna mej trött, men då har jag stoppat i mej något annat och det hjälper ju faktiskt. Tex lite russin och nötter eller en frukt. Det är jui nte sockret jag behöver egentligen utan något uppiggande när allt blod går ner i magen för att smälta maten.
Åh det går så bra! Jag trodde det skulle vara mycket svårare! Fick i mej några bitar ur en musli med exotic fruits, papaya skulle det likna, det var bara socker! Min första instinkt var att spotta ut det. Och igår kväll när jag var supertrött och det stod en stor cocacola flaska på diskbänken från våran utesittarpicknick bakom huset, då tog jag nästan nästan en klunk. Den lilla jävulen i mitt huvud sa att det inte gör nåt! Att det är så lite, bara smaka....
Men jag lyckades tvinga mej själv att inte smaka utan gå och sova istället.
Det är ett mycket spännande expriment det här för mej, får se hur det slutar.