Att det är möjligt att färdas mellan världar så snabbt och enkelt, från en timme till den andra är jag på fransk mark och går på fransk jord. Allt är vänligt, vackert, enkelt, vilsamt och underbart.
Jag är i en dröm hos min vän Sara i ett gammalt stenhus några mil söder om Paris där tiden verkar stå still bygatan ser ut som den gjort de senaste århundraden, förutom några moderna lyktstolpar.
Vi åker till staden Dordogne och köper musslor och ost på onsdagsmarknaden, dricker en cafe creme i solen på torget, för att vi kan, för att vi är privilegierade och har semester.
Allt är lika dyrt eller dyrare än hemma, hur har alla råd? Sara berättar att den franska regeringen har bestämt att priset på kyckling och bröd inte får överstiga ett visst pris, alla måste ha råd att äta sig mätta. Därför har en normal baguette krymt i storlek istället och är ungefär hälften så stor som den brukade vara. Jag drabbas inte av det, står utanför, jag är bara en besökare, en turist som har råd med flygbiljett fast man inte borde flyga. Hemma däremot är jag drabbad, där är min lön slut långt innan månaden och jag jämför priser i matappen innan jag ska storhandla på fredagen. Men nu, i eftermiddagssolen sitter jag under kastanjen i den vackra övervuxna trädgården och min ända oro är de feta kastanjerna som faller tunga och hårda mot datorskärmen när en fransk liten vind drar förbi.
