Fars dag

Igår var det fars dag. Jag ringde min pappa och sa ungefär "Pappa, hej på fars dag, jag vet att du alltid tyckt att det varit en borgerlig grej som känns fejk, men ändå vill jag säga att jag älskar dig så mycket och tack för att du härom dagen när vi pratade telefon och jag var jätte ledsen, tack för du bara var där och lät mig ha mina känslor utan att bli stressad av dem eller gå igång på dem." Han blev så klart jätteglad, det skulle jag också ha blivit. Även om jag också alltid tyckt att fars dag är en borgerlig grej som inte tillhör mig, för det hade jag ju lärt mig av min pappa.
Hur det uppstod är ändå väldigt fint, läs från Wikipedia.

"Fars dag har sitt ursprung i 1910-talets USA. Initiativtagare var Sonora Smart Dodd i Spokane, staten Washington, som ville hedra sin far William Smart för att denne ensam fostrat henne och hennes fem syskon på sin farm i Washington sedan hans hustru, då hon fött familjens sjätte barn, dött i barnsäng."

Har jag blivit trött och borgerlig? Eller har jag givit upp och blivit småborgelig?