En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
lördag 23 november 2013
Chambao
Igår var jag på konsert och såg det här bandet spela på Nalen.
De kommer från Malaga i Spanien. Jag och min kompis Signe undrade vem som skulle vara där för att lyssna. Vilka gillar de här urspanska i Stockholm? Jag skulle aldrig ha hittat dem om jag inte fick en skiva i Spanien av en kompis. Det visade sej att alla spanjorer i hela stan var där, plus massa chilenos och deras far och morföräldrar.
Jag var på topp, frågade alla var de kom ifrån, sög i mej massa bärs, tyckte allt lät underbart fast jag inte hör nåt på ena örat.
Det är så konstigt att gå ut, fenomenet. Tillsammans med en massa okända i en mörk lokal utan dagsljus. Försöka orientera sej, studera de andra, vara någon själv. Tröttsamt faktiskt.
Idag orkade jag egentligen ingenting så blev det bara loppis, pepparkakslotteri, barnteater, invigning av ny waldorfsporthall, återförening med urgammal kär vän, grillkorv, skrikande barn, gråtande barn, förlorade barn, bortsprungna barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar