Älskade ungar!
När ni sover älskar jag er så att jag kan gråta på två sekunder.
Men när ni är vakna får jag spader efter lika länge....
Varför fick jag inte gå en kurs
innan jag fick er så att jag förstod vad det skulle innebära?
Det är som om tusen getingar börjar surra i min skalle när allt sakta rullar igång en vanlig dag på sommarlovet. Jag kan inte behålla det uråldriga lugnet, det har inte ärvts ned till mej från mina förfäder.
Jag vill ju vara med när ni växer upp! Inte försöka hålla det ifrån mej för att jag inte pallar med.
Är det extremt svårt idag att fixa biffen i västvärlden för alternativersföräldrar eller?
Det är allafall det för mej.